Hej Bloggen.
Man hör inte så jätteofta om oss dubbelarbetande hemmamän, men vi finns faktiskt. Jag känner flera, utöver mig själv. Och då menar jag inte ensamlevande män som inte har sin mamma som husa, utan män som både sköter hushållet och som ställer maten på bordet åt familjen, eller ja, i alla fall hälften av maten. Den här bloggen är ett försök, från min sida, att ge en röst åt alla dubbelarbetande hemmamän som sliter i tysthet.
Jaha, tänker du, en martyrwannabe. Icke då! Jag är stolt över att vara just dubbelarbetande hemmaman, och jag älskar det. Det är fantastiskt spännande att rota i köket, att baka och laga mat är sjukt kul och omedelbart belönande. Sen är det kanske inte världens grej att städa, diska och tvätta, men även solen har som bekant sina fläckar. Men det finns genvägar att ta, och jag delar gärna med mig av mina.
Se gärna det här som ett inlägg i jämställdhetsdebatten, om det finns någon sådan längre. Själv talar jag hellre i termer om jämlikhet, men det väl lite tomejto tomaato över hela den diskussionen. Jag köper inte att det skulle finnas någon grundläggande skillnad mellan män och kvinnor som gör att vi beter oss på olika sätt eller intresserar oss för vissa företeelser. Jag tror på miljöns påverkan, i stort sett i alla lägen tror jag miljön har större påverkan än biologin. Miljön har gjort mig intresserad av mat, dryck och bak, inte någon "böggen", för den har jag så vitt jag vet inte. Jag tycker nämligen väldigt mycket om att ligga med min sambo, som är tjej...
Jag tänker hålla den här bloggen så hemlig som möjligt för min sambo, för att kunna vara lite mer frispråkig än jag kanske annars skulle vara. Så om du vet vem jag är, håll det gärna för sig själv. Annars kanske den här skapelsen biter mig i stjärten.
På återseende.
