Homage till HåWe-limpa

Kärt barn har många namn. Sirapslimpa, APK-limpa, Delikatesslimpa, etc. Men för mig har den här sortens bröd bara ett namn. HåWe-limpa. Som liten knatte bestod mina frukostar allt som oftast av barkis, av den enkla anledning att mina föräldrar åt väldigt mycket barkis. Jag hade dock vänner som då och då bjöd på en macka på eftermiddagskvisten om det var så att man kom över o lirade lite nintendo. Jag minns speciellt att jag vid något tillfälle bjöds på HåWe-limpa hos en polare. Vilket bröd! Vilken fullkomlig smakexplosion! Så kändes det i alla fall då, när mina stackars små barkissmaklökar fick smak för surdegspulver och sirap.

Nu är det stört omöjligt att komma över HåWe-limpa. HåWe-bageriet är sedan länge nedlagt, eller det har i alla fall bytt namn. Nuförtiden heter det Skogaholms. Skogaholmslimpan finns fortfarande kvar, men den smakar inte alls samma. Eller ja, förmodligen så gör den det, men den lever i alla fall inte upp till mina högtravande nostalgitrippar. Men det ska sägas att den stora skillnaden egentligen inte ligger i smaken, utan i skivorna. När man köper en limpa idag så är den ju färdigskivad. Så var det icke när jag var liten. Då kunde man få sig en 3 cm tjock kilformad skiva. Nu är det omöjligt, om man inte gör sin egen limpa såklart. Den här limpan, som jag strax ska skriva receptet till, är mitt absoluta favoritbröd, och smaken är faktiskt väldigt nära hur jag vill minnas att HåWe-limpan smakade.

Homage till HåWe-limpa (2 limpor), steg 1:

• 100 g (1 dl) Rågsurdegsgrund
• 50 g (ca 1 dl) Rågmjöl
• 150 g (2,5 dl) Vetemjöl special
• 200 g (2 dl) Vatten

Blanda alla ingredienserna till surdegen i en bunke pch låt stå i rumstemperatur i 8-10 timmar. Gör samtidigt en liten skållning enligt följande:

• 100 g (ca 1,5 dl) Rågmjöl
• 200 g (2 dl) Kokande vatten

Häll mjölet i en värmetålig bunke eller en lite kastrull. Häll över det kokande vattnet och blanda ordentligt. Täck med plast eller lock. Låt stå tills du blandar huvuddegen.

Steg 2:

• Surdegen och skållningen från steg 1
• 600 g (10 dl) Vetemjöl special
• 300 g (ca 2 dl) Brödsirap
• 250 g (2,5 dl) Vatten
• 20 g salt
• 1 Ägg till pensling
• 1 msk Smör till pensling

Lägg allt utom salt, ägg och smör i köksmaskinen och kör på halvlåg fart i 10 minuter, häll i saltet och kör i ytterligare några minuter på lite högre hastighet. Låt degen jäsa till dubbel storlek i bunken, vilket tar tre-fyra timmar. Ta därefter upp degen på mjölat bakbord och forma den till två limpor. Lägg dom att jäsa på ett bakplåtspapper eller mjölad handuk. Sätt ugnen på 200 grader och låt bröden jäsa i ungefär en timme. När de jäst klart penslar du bröden med det uppvispade ägget och kör in det i ugnen. När degen har fått lite stadga kör du in en termometer och låter det stå inne tills innertemperaturen är 98 grader, d.v.s ungefär 35 minuter. Ta ut brödet och pensla det med smält smör.

Låt brödet vila en stund och skär dig sedan en rejäl skiva och återupplev din barndoms bästa dagar!

Det här brödet står sig förresten jättebra i plastpåse, vilket i sig är helt fantastiskt.

Förvandlingen

Jo, jag har också varit en tv-spelande soffpotatis som undvikit diskberg till varje pris. Så vad är det som förändrat mig till en person som inte bara plockar rätt och städar efter mig själv men också efter ytterligare en person som är fullt kapabel till att plocka rätt och städa efter sig själv. Först vill jag poängtera att jag inte alls har blivit gammal. Äldre förvisso, men gammal, nä. Jag föddes samma år som Thriller och har åldrats minst lika bra, om jag får säga det själv. Låt oss kompromissa lite med att kalla mig för vuxen. Sedan vill jag även poängtera att jag absolut inte gör allt hemma, även om det kanske låter så. Jag skulle tro att fördelningen är ungefär 70-30 till min fördel, kanske 75-25, jag håller ärligt talat inte koll, för andelen gör mig ingenting. Men jag sköter i stort sett all matlagning, bakning och tvättning, större delen av diskning och vardagsstädningen, vi storstädar tillsammans och hon har huvudansvaret för vattning av blommorna. Tillbaka till ämnet. Hur blev det såhär?

Det är kanske lätt att tro att jag pysslar hemma av ren omtanke. Absolut inte. Jag har mestadels egoistiska skäl. Det faller sig nämligen så att min sambo arbetar under i stort sett vanliga kontorstider, medan mina arbetstider medför att jag är ensam hemma om dagarna. Jag sitter alltså hemma i soffan och mer eller mindre väntar på att hon ska komma hem. Förr så spenderade jag min ensamtid som vuxna män gör mest när de är ensamma, med att sitta i soffan och stirra in i teven, eventuellt hållandes i en tv-spelsdosa eller framför datorn slösurfandes mellan sajter med tvivelaktigt innehåll. Detta var förvisso fantastiskt skönt. Väldigt lite går upp mot lite ensamtid. Men med tiden tyckte jag att det var jäkligt surt att behöva ta tag i diskning, matlagning eller städning när hon kom hem. Då var jag inte det minsta intresserad av att sköta hushåll, då ville jag ligga i soffan och kramas eller i bästa fall krypa ner i sängen och, ja, ligga helt enkelt. Inte heller vill jag sitta kvar i soffan samtidigt som hon tar disken och lagar mat. Därför började jag med tiden se till att så lite hushållsarbete som möjligt var kvar när hon kom hem. Disken ska vara klar, middagen förberedd, bordet avtorkat och golvet sopat, så att vi kan ägna åt ovan nämnda viktigare saker. Att offra lite egentid gör tiden tillsammans så mycket bättre.

Hur ställer sig då hon. Det är klart att hon också hellre vill gosa i soffan än att diska när hon kommer hem från jobbet. Därför blir hon alltid glad när hon kommer hem och hon ser att i stort sett inget behöver göras. Samtidigt vill hon inte känna sig bortskämd på gränsen mot omyndigförklarad. Jag tycker mig inte på något sätt vara bättre än henne på att sköta bestyren, och det säger jag ofta, dels för att hon inte ska känna att jag sköter dom för att jag inte litar på hennes förmåga, dels för att det är sant. Men ibland insisterar hon på att ta vissa sysslor, av samvetsskäl misstänker jag. Då får hon naturligtvis det.

Till saken hör det faktum att ju mer man gör något, desto bättre blir man på det, och ju bättre man är på något, ju roligare blir det. Så är fallet i synnerhet med matlagning och bakning. Men disken och städningen har jag svårt att tro att det ska bli speciellt mycket roligare med tiden, men vad gör man inte för att få ligga.

Ladies And Gentlemen: Världens godaste pizza!

Man ska kanske inte banka för mycket på egen trumma, men av dom pizzor jag har provat här i världen så är det här den bästa. Inte för att jag har ätit pizza i hela världen, men jag har i alla fall gjort det i Italien, Grekland, Indien, England och Sverige, och det är ju alltid något.

Innan jag går in på detaljer vill jag först berätta vilka kvaliteter som jag tycker en pizza ska ha. Först och främst ska bottnen vara tunn och krispig, inte tjock och sladdrig. Den ska ha höga fluffiga kanter och degen ska innehålla durumvete. Såsen ska vara gjord av färska tomater. Håller du med om detta så kan jag varmt rekommendera följande recept.

Jag brukar ha som riktlinje att göra varje pizza på 200 gram mjöl, varav 50 gram durumvete, det tycker jag är lagom med durum. Det går åt ungefär 1 normalstor tomat till såsen till en pizza. För enkelhetens skull så skriver jag receptet på ett kilo mjöl, alltså fem pizzor. Således blir såsen av fem tomater.

Pizzadeg, steg 1:

• 100 g Rågsurdegsgrund (20 g per pizza, kan bytas ut mot vetesurdegsgrund)
• 200 g (ca 3,5 dl) Vetemjöl special (40 g per pizza)
• 200 g (2 dl) Vatten (40 g per pizza)

Blanda alla ingredienserna i en bunke och låt stå i 8-10 timmar.

Pizzadag, steg 2:

• Surdegen från steg 1
• 550 g (ca 9 dl) Vetemjöl special (110 g per pizza)
• 250 g (ca 4 dl) Durumvetemjöl (50 g per pizza)
• 400 g (4 dl) Vatten (80 g per pizza)
• 50 g (ca 1 dl) Olivolja (10 g per pizza)
• 25 g Salt (5 g per pizza) 

Blanda allt utom saltet och kör i 10 minuter i köksmaskinen, tillsätt sedan saltet och kör i några minuter till. Om du gör en mindre deg så kan du göra degen med elvispens degkrokar och låta den vila i ca 30 minuter efter att du kört med krokarna i 10 minuter. Ta sedan upp degen på bakbordet och dela degen i fem delar (om det nu är så många pizzor du gör), rundriv degkluttarna till bollar och lägg varje boll mitt på ett bakplåtspapper som är ungefär så stort som du vill göra din pizza. Låt degen ligga under handduk i en timme, eller lägg den i kylen och ta ut den en timme innan du vill fixa i ordning din pizza. Ställ ugnen så högt den bara går i god tid så att den är ordentligt varm när du bakar pizzan. Under tiden som degen jäser kan fixa såsen.

Tomatsås:

• 5 Tomater (1 per pizza)
• 1 Selleristjälk
• 2,5 Vitlöksklyftor (0,5 per pizza)
• Salt och peppar

Skala först tomaterna. Skär bort "kvisthålet" och lägg tomaterna i kokande vatten. Låt dom ligga i det kokande vattnet i en minut, ta därefter upp dom och spola dom med kallt vatten direkt. Nu är det bara att dra av skalet. Hacka tomaterna grovt och lägg dom i en kastrull. Ställ kastullen på en medelvarm platta och låt tomaterna vätska ur sig lite. När tomaterna har släppt lite vätska så lägger du i den hackade sellerin och vitlöken. Salta och peppra. När sellserin har blivit mjuk så kan du mixa tomatsåsen slät, koka därefter ner såsen till ungefär hälften. Nu är såsen klar.

När degen har jäst i ca en timme så kan du börja forma pizzan. Det gör du genom att, med händerna, trycka ut degen från mitten utåt. Använd inte kavel! Tryck ut degen så att den blir ordentligt tunn, men spara en kant runtom degen. Det är den här kanten som ska bli din fluffiga kant. När jag säger ordentligt tunn så menar jag tunn på gränsen till obefintlig. En riktigt fin pizza ska släppa igenom ljus när man håller den framför en lampa.


När pizzan är klar ska den släppa igenom ljus.

 
När du är nöjd med storleken så kan du kleta på tomatsåsen, men ta inte för mycket, då blir pizzan vattnig. Lägg nu på din favorittopping, vad nu det kan vara, men här gäller samma som för såsen: Ta inte för mycket av topping som innehåller mycket vätska (t.ex. ananas), då blir pizzan vattnig. Själv tycker jag att en hederlig capriciosa är svårslagen. Dutta på lite skivade champinjoner, parmaskinka och lägg på lite schysst buffelmozzarella och täck med ett lager riven parmesan. Kör in den i den tokvarma ugnen och baka den tills den ser färdig ut. Bli inte förskräckt över att bakplåtspappret snabbt blir till en kolbit, det kommer inte att börja brinna. Servera med ruccola. Världens bästa.

Slå ett slag för: Mortel

Idag vill jag slå ett slag för en tingest som bör finnas i var mans hem. En mortel! Ett fantastiskt instrument som kan användas i många olika sammanhang. Gör din egen curry, eller pepparkakskrydda. På bilden här ovan blandar jag ihop en s.k. épiche riche att dunka i köttbullesatsen, en kryddblandning som består av muskot, kryddnejlikor, kryddpeppar och vitpeppar. Investera i en mortel och köp hela kryddor istället för malda, dina smaklökar kommer att tacka dig.

Eller varför inte mortla salt, peppar och lite färska örter, häll över lite olivolja så har du gjort dig en schysst dressing. Och du, ingen pesto blir så god som en helmortlad. Glöm mixern, mortla allt! Jag får nog lägga upp ett recept på den kanske...