Förvandlingen

Jo, jag har också varit en tv-spelande soffpotatis som undvikit diskberg till varje pris. Så vad är det som förändrat mig till en person som inte bara plockar rätt och städar efter mig själv men också efter ytterligare en person som är fullt kapabel till att plocka rätt och städa efter sig själv. Först vill jag poängtera att jag inte alls har blivit gammal. Äldre förvisso, men gammal, nä. Jag föddes samma år som Thriller och har åldrats minst lika bra, om jag får säga det själv. Låt oss kompromissa lite med att kalla mig för vuxen. Sedan vill jag även poängtera att jag absolut inte gör allt hemma, även om det kanske låter så. Jag skulle tro att fördelningen är ungefär 70-30 till min fördel, kanske 75-25, jag håller ärligt talat inte koll, för andelen gör mig ingenting. Men jag sköter i stort sett all matlagning, bakning och tvättning, större delen av diskning och vardagsstädningen, vi storstädar tillsammans och hon har huvudansvaret för vattning av blommorna. Tillbaka till ämnet. Hur blev det såhär?

Det är kanske lätt att tro att jag pysslar hemma av ren omtanke. Absolut inte. Jag har mestadels egoistiska skäl. Det faller sig nämligen så att min sambo arbetar under i stort sett vanliga kontorstider, medan mina arbetstider medför att jag är ensam hemma om dagarna. Jag sitter alltså hemma i soffan och mer eller mindre väntar på att hon ska komma hem. Förr så spenderade jag min ensamtid som vuxna män gör mest när de är ensamma, med att sitta i soffan och stirra in i teven, eventuellt hållandes i en tv-spelsdosa eller framför datorn slösurfandes mellan sajter med tvivelaktigt innehåll. Detta var förvisso fantastiskt skönt. Väldigt lite går upp mot lite ensamtid. Men med tiden tyckte jag att det var jäkligt surt att behöva ta tag i diskning, matlagning eller städning när hon kom hem. Då var jag inte det minsta intresserad av att sköta hushåll, då ville jag ligga i soffan och kramas eller i bästa fall krypa ner i sängen och, ja, ligga helt enkelt. Inte heller vill jag sitta kvar i soffan samtidigt som hon tar disken och lagar mat. Därför började jag med tiden se till att så lite hushållsarbete som möjligt var kvar när hon kom hem. Disken ska vara klar, middagen förberedd, bordet avtorkat och golvet sopat, så att vi kan ägna åt ovan nämnda viktigare saker. Att offra lite egentid gör tiden tillsammans så mycket bättre.

Hur ställer sig då hon. Det är klart att hon också hellre vill gosa i soffan än att diska när hon kommer hem från jobbet. Därför blir hon alltid glad när hon kommer hem och hon ser att i stort sett inget behöver göras. Samtidigt vill hon inte känna sig bortskämd på gränsen mot omyndigförklarad. Jag tycker mig inte på något sätt vara bättre än henne på att sköta bestyren, och det säger jag ofta, dels för att hon inte ska känna att jag sköter dom för att jag inte litar på hennes förmåga, dels för att det är sant. Men ibland insisterar hon på att ta vissa sysslor, av samvetsskäl misstänker jag. Då får hon naturligtvis det.

Till saken hör det faktum att ju mer man gör något, desto bättre blir man på det, och ju bättre man är på något, ju roligare blir det. Så är fallet i synnerhet med matlagning och bakning. Men disken och städningen har jag svårt att tro att det ska bli speciellt mycket roligare med tiden, men vad gör man inte för att få ligga.